Det är nog nu!

Det ligger en död hare under fågelbordet... Och det ligger en väldigt hängig höna i redet i hönshuset. Det är nog nu! Vill inte ha mer kyla. Och ingen mer snö. Nu går det för hårt åt de små och det är inte roligt :(

Förkylt i hönshuset?

Näe, hon mår inte riktigt som hon ska min lilla 'Johanna'. Igår stod hon och hängde i gången mellan hönshuset och gården - tittade ut ibland och gick in i "värmen" nån gång. Igår kväll satt hon på pinn som vanligt högst upp, längst inne i hörnet till vänster.

Idag hade hon lagt sig i redet tillsammans med 'Baby'. Inte bra! Hon är inte ruvlusten, det vet jag. Hon orkar nog inte upp helt enkelt. Hua, i dessa lägen är det svårt att veta vad man ska göra... om något...? Hoppas och avvakta? Klappa om och trösta.

Hon och tuffa 'Sara' är de som är äldste-damer just nu i gården. En lugn och pratsam dam - med fjädrar på benen. Födda -04, ingen ålder för en ståtlig höna egentligen, eller...

Må natten vara snäll mot henne.

Vitt vitt vitt...

- aldrig tar det slut! Jag längtar till det där som finns UNDER! Vart finns julrosorna? Och krokusknopparna? Och hasselhängena vill inte alls komma fram. Bara SNÖ! Fast när det såg ut som i morse - med 25 cm nysnö och solsken - det ÄR vackert!

Så mjukt det blir! Inga gropar i gräsmattan. Inga buskar att fastna i. Bara mjuka kullar att rulla över. Och i morse hade till och med äpplena små snöhattar vilket fick oss att förstå att det var lä och säkert ganska skönt trots bistra 12 minus.

Och en annan fördel med vinter och mycket snö - man får små söta och ovanligare besökare också. Som dessa stjärtmesar. De var väldigt svåra att fånga med kameran men här lyckades jag i varje fall.Men nu vill jag inte ha mer! Nog! Vill ha mer sol - mer värme - mer takdropp - och knoppar. Åter till LIVET, tack!

Rundbarkat!

Vad ledsen jag blev i morse då jag tittade ut. Plötsligt upptäkte jag att de där objudna vilddjuren (hare/rådjur/hjort) varit på stammen på en av buskarna bredvid fågelbordet. Nåja - tyckte inte om den busken ändå.
Men den Japanska lönnen! Den var också angripen.





Och se - päronträdet där borta?! Det hade jag ändå satt nät runt men vad hjälper det när snödjupet är närmare 80 cm och nätet bara är 120? Rasmus namngivningsträd! Det blev jag verkligen ledsen för. Vid närmare undersökning har de inte rundbarkat men en av grenarna är riktigt illa gnagd - över hälften runt. Kan det gå att klara? Ååååh vad jag hoppas.

Det blev ett pulsande mellan alla buskar och träd på tomten. Vinbären har klarat sig bra - bara lite knipsade i toppen på några få grenar. De grova äppelträden är oskadda - även de låga är orörda än så länge. Klematisen "snow" som klänger i äppelträdet 'Ingrid Marie' verkar också orörd. Skönt! De stammarna verkar så lätta att gnaga av men de kanske inte är goda?

Lilla eken som vi fått upp från grodd var lite angripen. Magnolian är tillräckligt inbäddad i nät och tillplattad runt stammen så den har klarat sig.
Sen kom vi till Jennifers namngivningsträd - äpplet Filippa. Katastrof! Helt uppgnagt runtom. Rundbarkat! Och även långt upp på grenarna. Det här är inte nygjort - det var angripet även under snönivån - säkert en meter renskrapat. Det klarar sig INTE. Att jag inte sett det?! Visst kan det gå fort men jag hade helt enkelt glömt att detta kunde bli ett problem. Har haft gnagskydd på i många år men inget har hänt tidigare så här kom slarvet in. 6 år till ingen nytta. Och vi som fick första äpplet förra sommaren...

Efter dessa foton upptäckte vi även att syren"bersån" var kraftigt angripen. Inte mycket blommor där i sommar alltså. Åh vad jag önskar jag kunde stänga ute de där "sakerna"! Staket - första prioritet i vår. Och nät runt ALLA buskar och träd i hela mitt liv framöver. ALLA vintrar!