Hösten intar...

... trädgården och arbetet. Förra helgen var det storstädning i trädgården - då var det dags för daliorna att parkera i sina vinterlådor

och pelargonerna bars in i källaren. Lite sorgligt för de blommar fortfarande fint men... ingen kunde njuta av det eftersom de hela tiden var täckta för frostnätterna och -mornarna :(

Även humlen på hönsgårdstaket fick sig en duvning, dvs rensades bort helt. Förra årets snösamling då hela taket höll på att ramla ner vill jag inte vara med om igen - ibland lär man sig av misstagen ;)

Fiskarna i dammen simmar fortfarande runt lite försiktigt men pumpen är nu upptagen och det mesta av allt grönt som växt hejdlöst har nu dämpat sig. Egentligen skulle man gå daglig runda med håven nu för att ta bort nedfallande löv och bok-kottar.

Vad dumt det egentligen är att ha en damm under ett träd men så tänker man inte på våren/sommaren när det blir lite lagom skugga.

Denna helg vaknade vi till en vackert lysande dag som lockade ut oss att bara småpyssla lite. Och fota lite vackert som fortfarande finns att njuta av. Som 'Berberisen'. En tråkig växt tycker många men se så fin den är i höstskrud - både på avstånd... 

... och nära.

 

Och den japanska lönnen går i samma skala.

Från köksfönstret banar de en fin väg ner till hönshuset - som om det var planerat :o ...

Rabatten nedanför trappen har fått nya lökar - denna gång lite lägre än förra årets tulpaner som mer svävade ÖVER rabatten vilket inte var så fint.

Nu blir det lågt och rosa/ vitt. Gör om - gör rätt! Eller gör om igen...

Punporna till morgondagens skapande är skördade och ligger i växthuset och väntar sedan förra helgen. De höll också på att frysa ifrån oss.

 Och rosorna ger inte upp. De är ursöta och har massor av knoppar där en del även orkar slå ut :)

Och så lite om hönsen. De verkar också njuta av dessa härliga dagar och samlas ofta mellan hönshuset och husvagnen - det verkar bli lite varmare och lugnare där. Till och med tupparna finner ro bredvid varandra här - alla tre. 'Rock' har befälet (närmast), 'Kungen' har den högsta stämman och den röda - som fortfarande inte har något namn - smyger med men håller ändå koll på vad han har bakom ryggen 

Yngsta kullen om fem håller fortfarande ihop även om mamma nu har släppt taget helt.

Det innebär att det nu är två ungkullar om fem stycken som drar runt över gården och av dem är det bara en - kanske två - som är tuppar! Ett bra år trots allt :)

Ja, så har vi det i Fredriksdal en dag som denna.

Vi hoppas förståss på en lika skön dag imorgon men då blir det nog mer slit. Vedbacken kallar igen - vi MÅSTE bara få in den ved som skulle varit huggen i somras...

// Sussie :)

En hård helg...

... blev en lång grusat gång :) Med början uppifrån vid den brantare delen igår...

... och fortsättning på den nedre delen idag. Sista delen med utlagd ogrässpärr också. Några år ska vi väl klara ogräset?!

Och så här fint blev det :) Ryggar och armar känner helt klart att något har hänt men resultatet muntrar upp och mildrar.

Men det var på vippen att alla dessa säckar med grus räckte - vi fick snåla i slutet vilket självklart inte är så bra men för att kunna få se slutresultatet så fick det bli så. Vi efterbeställer en säck och bättrar på :) Ibland måste man fuska lite för att få sätta någon slags punkt!

Och bara för att jäklas lite extra med kroppen tog jag och grävde upp det sista av årets potatis också. Tungt det med - tung lera motade. Men de såg fina ut. Nu får de torka lite innan jag packar ner dem i en förvaringslår inför senare matstunder. I år testar vi lagring i verkstan. Jordkällaren funkar inte - där fryser de:(

Jag passade på att gräva upp och rensa den stackars krusbärsbusken från kvickrot i samma veva. Hoppas att den ska ta sig kvickare än ogräset på sin nya plats.

Och hoppas att denna inte är vad jag oroar mig för - japansk lykta. Ett ogräs som få eftersom den sprider sig så "tjänstvilligt". Den liknar väldigt mycket den men vart skulle den ha kommit ifrån?! Min förhoppning är att det är vildsått Physalis - det hade jag i växthuset förra året så det kan ju vara det jag har sparat av ren nyfikenhet.

Hönsen tyckte om allt grävande på eftermiddagen. Här vakar tre av unghönorna - de och de två andra i samma kull håller fortfarande ihop. Först ut och sist in är deras måtto.

Och på pinn vaktar Blinda Bettan medans jag tömde spillbordet. Nya taget var att fylla skottkärran direkt istället för att packa i säckar och hinkar för att spara. Till vad? Har hur stort lager av hönsskit som helst nu.

Nej, från och med nu blir det skottkärran rakt ner i nygrävda dynggropen. Slöseri - men det är ju bara att gräva upp lite igen om man behöver't ;)

Natten till idag var första frostnatten också - och det syntes på pumpabladen i morse. Nu är den här på riktigt - hösten!

Pelargonerna täcker jag ett tag till tills jag får tid att plocka in dem. Här vaktad av en av pumporna som faktiskt kom igång sent på säsongen och växte rekordsnabbt. Kanske att den håller sig till Hallowen.

Sparrisen ser fin ut i sitt nyrensade land.

Den vita höstastern blommar som aldrig förr. Den har alltid blivit rådjursmat tidigare år men i år har alla astrar klarat sig från klövdjuren.

Skörden av äpplen är dålig i år men på denna gren har trädets alla frukter samlats. Och vill man ha kastanjer får man hinken full på nolltid. Ska bli en krans har jag tänkt - får se när jag ska hinna med och fixa den.

Men - som sagt - nu är det höst och dags att plocka undan. Vatten kommer det så det räcker uppifrån nu. Låt gå så länge snön låter vänta på sig.

 Och så länge man kan njuta av det där allra sista av sommarens skönheter.

 I natt kommer jag sova som en klubbad! Natti natt!                  //  Sussie