Reggat, vägt och märkt

Som ägare till en genbanksansluten hönsskock har man en stor uppgift varje år - statistik! Svenska Lanthönsklubben har till uppgift att bevara raser som är utrotningshotade och för att hålla koll på att de inte sticker iväg från rasramarna och alltså blir "något annat" än, i mitt fall, Hedemorahöns så är denna koll viktig.

Alla tuppar och hönor över 1 år ska vägas. Sen ska man redovisa diverse uppgifter som har hänt under året. Hur många ruvhönor hade man, alltså hur många hönor har velat ruva oavsett om de fick genomföra en hel ruvning eller ej. För nästa år får jag väl räkna dessa tre envisa som redan nu visar vad de vill...
Och hur många kullar har man kläckt fram. Dessutom ska man ha koll på hur många ägg man lagt för ruvning och hur många av de äggen som sedan visade sig vara befruktade, dvs blivit kycklingar eller som innehöll ämnen/foster men som aldrig utvecklades klart av någon anledning. Och sen är det sjukdomar som ska redovisas och för de som vill kan man även redovisa hur många ägg man fått och vad de vägde i genomsnitt. Jag är entusiast - jag väger hela året! Förra året fick vi 1143 ägg som vägde i snitt 48,6 gram. Totalt ca 55 kg!

När jag ändå håller på så passar jag på att märka alla årskycklingar som jag har kvar. I år blev det gul ring på vänster ben på 8 nya hönor.
Det innebär att sonen har mycket att göra nu. Det är han som brukar ge alla hönorna deras namn.
Samtidigt konstaterade jag att vi nu har 6 tuppar i hönshuset - och det går INTE! Om vi inte tar en vända med yxan snart så kommer det ändå att bli blodbad där nere. De brukar inte vara snälla mot varandra de där ungtupparna om de blir för många. För att inte tala om Rock, alfa-tuppen, som måste hävda sin plats. Förra helgen satt den äldsta ungtuppen ute hela dan tills mörkret föll för att han inte fick komma in för Rock. Det spelade ingen roll att det var 8 minus - det gick inte att få in honom!

Nåväl - årets redovisning är gjord. Och jag har bevarat en utrotningshotad ras ännu ett år :)