Det biiiter....

... och då är det inge' roligt att stå i hönshuset och väga och märka och notera en massa. Mina fingrar klarar inte kylan nakna och det behövs för att sätta på plastringarna som jag brukar sätta kring benen för att veta vilket år hönorna är födda. Tusan också - det börjar närma sig sista datum även denna gång. Men nu kan jag kanske hitta en annan våg innan jag MÅSTE ta tag i vägningen. Bessman är lite klumpigt. En liten fiskvåg ligger på önskelistan - det hade jag glömt :)

Förra helgen var det också kallt men väldigt fint så alla tuppar och hönor var ute och njöt i solen. Det märks att ljuset kommer mer och mer och att livet återvänder igen.

Förutom att njuta i solen hittade de en liten fläck med öppen "jord" också - eller en liten dammfläck som de kunde krafsa upp ännu mer och riktigt lööööga sig i. Även vinterbad är hääärligt i små doser - det var såååå länge sen. Inte alls samma sak med jorden inne i hönshuset!

Och på granarna bildas det istappar på dagarna - även dessa dagar i kylan. Solen hittar lite ytor att värma och varje droppe vill bara spegla sig längre och längre ner.
Men den här synen var inte rolig att se en morgon!

Att låta lite grenar från äppelklippningen ligga kvar på backen ett tag gjorde att hjortarna hittade något gott att mumsa på men när grenarna sedan försvann i städningen.... de hungriga stackarna - jo jag tycker det på sätt och vis - hittade då det närmaste de kunde komma åt att äta! Mitt Ingrid Marie! Inte rundringat men väldigt sargat :( Vi får väl se om åldern gör att det klarar sig ändå. Skyddat är det dock nu för vidare angrepp - må resten av trädgården klara sig.

.

Jag längtar efter våren!